Den som känner markerna utan och innan kan hitta andra vägar som ibland är bättre.
Den som aldrig varit på platsen förut gör klokt i att ta hjälp av stigens rösen – trailstones.
Särskilt viktigt när oväder gör sikten begränsad och orientering i tid och rum blir en utmaning.
På nedanstående sidor kan du finna stenrösen som jag – Sten Högberg – lämnat för andra att utnyttja vid behov.
Mänsklighetens framtid och överlevnad beror på vår anpassning till jordens villkor från tid till tid.
Hennes förmåga i samförstånd med andra finna rimliga vägar för ett gott liv, är avgörande.
Vem är jag och vem är du?
Välkommen till min hemsida trailstone.wordpress.com. Här kommer jag att dela med mig några av mina viktigare vägmärken, färdleder, mötesplatser och lägereldar. Min förhoppning är att det kan inspirera Dig som läser detta till nya tankespår och utforskningar av livets oändliga komplexitet och rikedom.
Jag föddes i januari 1949 in i en pastorsfamilj som det året levde sitt sista tjänsteår i Glanshammar, som var centrum för en krets av fyra små missionsförsamlingar som delade på tjänsten. Då en jordbruksort på vägen mellan Örebro och Arboga. Min pappa Martin som var från Mandal utanför Söderfors, hade då varit pastor i Svenska Missionsförbundet i tolv år och var på väg att avsluta sin fjärde tjänsteplats nio månader senare. Min mamma Inez som var från Nås i Västerdalarna, var utbildad hemsyster, men hade gett upp sitt yrke för att vara pastorsfru. En obetald uppgift som värdinna, sångsolist, organist och mamma så småningom till tre söner och en dotter. Jag var andra barnet i familjen och hade en tre och ett halvt år äldre bror som fötts i Gällivare. Vår pappas tidigare tjänsteplats. Jag var den enda av syskonen som tog upp vår pappas yrke som pastor inom Svenska Missionsförbundet, ett frikyrkosamfund med rötter i den svenska folkrörelseväckelsen på 1800-talet, och som vid den tiden bytt namn till Svenska Missionskyrkan.
Från 2017 är jag pensionär efter trettio års tjänst, eller mer högtidligt, pastor emeritus, eftersom jag fullgör olika uppdrag i min pastorsroll, utan att vara anställd. Idag heter den kyrka jag betjänar, Equmeniakyrkan, och är en sammanslagning av tre svenska folkrörelsesamfund, Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Svenska Missionskyrkan. En frikyrka som förvaltar en långtgående demokratisk värdegrund, där ingen människa är förmer än någon annan inför Gud. En frikyrka som förvaltar en ledarskapssyn som är skeptisk till auktoritära tendenser och som ger människor en möjlighet att förhålla sig fritt till kollektiva trosbekännelser. Därför finns det en långtgående tolerans mot både konservativa och liberala kristna traditioner som tidvis skapar spänningar. Det finns en långtgående tradition att skapa trygga men utmanande uppväxtmiljöer för barn och unga, och på djupet ta tag i samhällets sociala utslagningseffekter.
En ledstjärna för vägval i livet har varit tesen ”Gör allt för att den stad där du lever ska blomstra”. Den är parafraserad ur profeten Jeremias råd till de judar som förts i fångenskap till Babylon i tidigt 500-tal f.Kr. Jeremia 29:7 ”Gör allt för den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den,”
Trailstone 